Det som brukar hjälpa beror på om problemet är smärta, klåda eller hård avföring
- Receptfria salvor och stolpiller lindrar oftast klåda, sveda och svullnad kortsiktigt.
- Kombinationer med lokalbedövning och mild steroid passar bäst vid akuta skov, men ska användas kort tid.
- Om avföringen är hård behöver du samtidigt förebygga förstoppning med vätska, fibrer och ibland laxantia.
- Ny blödning, mycket blod eller stark smärta ska bedömas av vården.
- Under graviditet är hemorrojder vanliga, men valet av preparat bör vara extra försiktigt.
När receptfri behandling räcker och när den inte gör det
Jag brukar börja med två frågor: gör det mest ont, eller är det framför allt klåda och sveda? Om besvären är lätta till måttliga och du inte blöder mycket, räcker ofta egenvård och ett receptfritt preparat. 1177 beskriver att salvor kan mjuka upp huden, dra samman blodkärlen eller dämpa inflammationen, vilket är precis det man vill åt i ett mindre skov.
- Små eller måttliga besvär utan kraftig blödning kan ofta skötas hemma först.
- Yttre hemorrojder reagerar ofta bra på lokal behandling.
- Om du kan gå på toaletten utan att behöva krysta mycket är egenvård oftast en rimlig start.
- Om besvären kommer tillbaka ofta eller blir tydligt värre bör de bedömas, även om du redan testat något receptfritt.
När det däremot gör ont på riktigt, kommer tillbaka ofta eller blöder mer än lite, blir valet av preparat mindre viktigt än att förstå vad som driver besvären. Nästa steg är därför att skilja mellan de olika typerna av preparat.
Så skiljer sig preparaten åt
Det är lätt att tro att alla salvor mot ändtarmsbesvär gör samma sak, men de används faktiskt för olika symtom. Ett lokalanestetikum är ett lokalbedövande ämne, medan en steroid dämpar inflammationen. Rektalsalva verkar direkt där den används, och stolpiller passar ofta bättre när besvären känns mer inuti än utanpå.
| Typ av preparat | Vad det hjälper mot | Exempel i Sverige | När jag brukar vara försiktig |
|---|---|---|---|
| Lokalbedövande salva, kräm eller stolpiller | Smärta, sveda och ömhet | Lidokain, cinkokain | Ger snabb lindring, men löser inte hård avföring eller återkommande krystning. |
| Kombinationspreparat med mild steroid | Klåda, svullnad och inflammation | Xyloproct, Scheriproct | Passar vid tydligare skov, men ska användas kortvarigt eftersom huden kan bli tunnare vid lång användning. |
| Skyddande eller avsvällande salvor | Lättare irritation och känslig hud | Zinkpasta, vissa natriumoleat-baserade preparat | Kan vara för milda om du har tydlig smärta eller mycket svullnad. |
| Fiberpreparat och laxermedel | Hård avföring och krystning | Psyllium, laktulos, makrogol | De behandlar orsaken snarare än själva hemorrojden, och behöver rätt vätskeintag för att fungera bra. |
I svenska apotek ser man ofta kombinationspreparat som blandar lokalbedövning med en mild steroid. De är praktiska när det både gör ont och kliar, men de är inte tänkta som en långtidslösning. När symtomen är mildare kan ett enklare skyddande preparat räcka långt, och då slipper du ofta mer läkemedel än du egentligen behöver.
Så använder du salva eller stolpiller utan att irritera området
Rätt form spelar roll lika mycket som rätt innehåll. Receptfri rektalsalva kan användas både inne i ändtarmen och runt öppningen, medan stolpiller passar bättre om besvären sitter mer innanför eller om du tycker att en salva blir för kladdig.
- Tvätta området med ljummet vatten i stället för tvål.
- Torka genom att klappa torrt, inte genom att gnugga.
- Följ bipacksedeln och använd applikator eller finger enligt instruktionen.
- Testa helst ett preparat i taget så att du vet vad som faktiskt hjälper.
- Använd inte lokal kortisonbehandling längre än avsett, även om den känns effektiv första dagarna.
Om en hemorrojd buktar ut kan du ibland försiktigt trycka tillbaka den, men det ska aldrig göra ont. När ett preparat inte kan användas på rätt sätt blir effekten sämre, och då är det ofta bättre att välja en enklare beredningsform än att jaga ett starkare medel. När själva behandlingen är rätt vald återstår den del som många underskattar: att få ordning på magen.
När förstoppningen måste behandlas samtidigt
Det här är den del många underskattar. Om avföringen är hård eller om du krystar mycket kommer irritationen tillbaka, även om salvan hjälper en stund. Förstoppning ökar trycket i ändtarmen, och därför blir behandlingen ofullständig om du bara dämpar symtomen.
- Drick tillräckligt med vatten.
- Ät mer frukt, grönsaker och fiberrik mat.
- Välj bulkmedel som loppfrö eller psyllium om du behöver mer volym i avföringen.
- Om det inte räcker kan laktulos eller makrogol vara ett alternativ enligt apotek eller vårdcentral.
- Se över läkemedel som kan göra magen trög, till exempel järnpreparat.
Bulkmedel är fiberpreparat som ökar volymen på avföringen, medan osmotiska laxermedel drar in vatten i tarmen och gör bajset mjukare. Jag ser oftast bäst resultat när man behandlar både slemhinnan och själva drivkraften bakom besvären, alltså det hårda bajset och krystningen. Därför behöver man också veta vad som retar området i onödan.
Vad du bör undvika när området är känsligt
Här gör små saker stor skillnad. För många är det inte själva hemorrojden som håller besvären vid liv, utan att huden hela tiden utsätts för friktion, uttorkning eller onödigt tryck.
- Använd inte tvål på det irriterade området om vatten räcker.
- Undvik parfymstarka våtservetter och att gnugga med papper.
- Sitt inte länge och krysta på toaletten.
- Undvik sådant som ökar trycket mot ändtarmen, till exempel längre cykelturer om de förvärrar besvären.
- Var försiktig med kortisonpreparat; långvarig användning kan göra huden tunnare och mer lättirriterad.
1177 rekommenderar att du frågar på apotek om du är osäker på vilken salva som passar symtomen, och det rådet tycker jag är rimligt när klådan, smärtan och svullnaden inte pekar åt samma håll. Om blodet är nytt eller om smärtan är tydlig behöver du dock tänka ett steg längre än bara lokalt läkemedel.
Graviditet och återkommande besvär kräver lite mer försiktighet
Under graviditet är hemorrojder vanliga, och förstoppning gör dem ofta värre. Då brukar jag vara extra noga med att hålla avföringen mjuk och att välja kortvariga, lokala preparat i stället för att testa allt som finns på hyllan. Enligt 1177 minskar sådana besvär ofta ungefär en månad efter förlossningen, men under själva graviditeten är det klokt att stämma av med barnmorska eller apotek om du är osäker.
- Bulkmedel används ofta före hårdare laxermedel när målet är att förebygga krystning.
- Kortisonkombinationer ska användas kort tid och enligt bipacksedeln.
- Återkommande blödningar, stora hemorrojder eller mycket ont talar för att du bör bli undersökt.
- Om besvären inte lättar trots några veckors egenvård kan injektion, gummibandsligatur eller i vissa fall operation bli aktuellt.
Det viktiga här är att inte låta återkommande symtom normaliseras för snabbt. Hemorrojder är vanliga, men de ska inte få styra vardagen i månader utan att någon tittar på orsaken. Med rätt bedömning går det ofta att slippa både onödiga återfall och onödig oro.
Det jag hade prioriterat först på apoteket
Om jag skulle välja en enkel strategi för de flesta vuxna utan alarmsymtom skulle jag börja så här: först se till att avföringen blir mjuk, sedan välja ett lokalt preparat som passar just smärtan eller klådan. En stark salva hjälper dåligt om toalettvanorna fortsätter att irritera området.
- Vid mest smärta: lokalbedövande salva eller stolpiller.
- Vid mest klåda och svullnad: kombinationspreparat med kortison, men kort tid.
- Vid mest irritation och öm hud: skyddande och mjukgörande produkter.
- Vid hård avföring: fiber, vätska och vid behov laxermedel.
- Vid ny blödning eller utebliven förbättring: vårdbedömning i stället för fler preparat.
Det är den mest praktiska tumregeln jag känner till: välj preparat efter symtom, inte efter hur kraftigt det låter på förpackningen. När du samtidigt minskar förstoppning, tvättar skonsamt och låter området få vara i fred brukar läkemedlen fungera betydligt bättre, och då minskar också risken att samma besvär kommer tillbaka om och om igen.
